Jag har satt skoldatorn på laddning, läst på inför svenskprovet imorgon, pluggat intervaller till gehörsprovet på fredag, börjat samla ihop bilder till inlämningsuppgiften i digitalt skapande som också ska in på fredag och läst kapitlen som vi har prov på i naturkunskap. Min telefon är lite dum innanför skalet och kraschar om vartannat. Och i allt det så glömde jag att göra min pianoläxa... Jag blir så besviken på mig själv då jag vet att min lärare kommer att bli besviken.
Och mitt humör börjar bli riktigt dåligt måste jag säga, är arg, ledsen och sårad. Det känns som att jag blir attackerad från alla håll och kanter och att allt jag säger på blir sågat, kastat i smutsen och sparkat på..
Snart får jag väl be om ursäkt för min existens.
Patrik
18 september 2013 20:04
Hej Snygging
Önskar att allt är roligare för dig idag och att du inte slutar att blogga. Din blogg och du är så fina. Saknar dig på bloggen.
Suck! Dem småflickorna jag skriver med har inte heller varit på sin blogg idag. Jag känner mig konstigt nog lite orolig för dem små flickorna. Dem är så rara och gulliga när dem skriver.
Suck!
Från
Patrik
Sara Pedersen
18 september 2013 20:43
Jag tycker inte sluta med att blogga på den närmaste tiden. Man hinner inte allt blogga, man har kanske inte tid eller så har inget hänt som man kan skriva om :)
Och jag tror nog inte att det är någon fara med dem :)
Patrik
18 september 2013 21:55
Hej Snygging
Så roligt : )
Saknade dig och blev lite orolig för dig också! Tänkte att du kanske var ledsen.
Det känns bättre dessutom när du skriver att dem unga tjejerna inte är i någon fara. Jag blir sådan för jag tänker att något kanske har skett dem små flickorna.
Dem är så duktiga och flitiga tjejer och så låter dem så roligt i boken. Den blir jättebra med dem tjejerna och därför så saknar jag dem (och för att dem är gulliga och rara också).
Jag kan vara sådan. Har svårt för när sådant sker och blir lätt orolig.
(Det fanns dessutom jättefina bilder på dig i din blogg, du är verkligen vacker).
Ha det bra snygging
Från
Patrik
Sara Pedersen
18 september 2013 22:04
Du behöver inte oroa dig alls, de lever bara sitt liv.
Tack så mycket :)