Direktlänk till inlägg 2 februari 2015
Jag måste få ventilera mig lite för just nu så vill jag bara ställa in min födelsedag, be allting att dra åt helvete och stänga in mig på mitt rum och bete mig som ett litet tjurigt barn..
.
Jag är bara så less på att få ta skit och att det inte spelar någon roll hur mycket jag gör för så fort som jag missat något, inte vet något eller bara missuppfattat något så blir man nedtryckt, förolämpad och idiotförklarad..
Jag går med hunden flera gånger om dagen, diskar varje dag, småstädar hela tiden, lagar mat åt familjen och som hobby så gör jag även smårätter och bakar, tvättar när jag kommer ihåg, vikarierar när jag blir uppringd och försöker att ha ett socialt liv ( som inte existerar just nu ) men ändå så får man höra hur lat och korkad man är.. Jag kan ta två exempel som faktiskt båda har skett under de senaste dagarna.
1. Jag visste inte vilket tid mamma skulle sluta då hon jobbade över och fick då detta svar efter att jag sagt att jag inte visste; ¨Men vad vet du då, lite engagemang kan du väl iallafall ha.¨
2. Hände bara för en liten stund sen... Jag och mamma hade precis kommit hem efter att ha varit iväg en snabbis. Dammsugaren låg på övervåningen men det var väl inget som jag reflekterade över då jag inte tänkt dammsuga fören imorgon. Så kommer pappa upp och får denna mening slängd i ansiktet; ¨Jaha, då får väl jag göra det då som vanligt eftersom att du inte orkar att resa på dig ur den där jävla soffan.¨
Och jag blir faktiskt väldigt ledsen över detta, jag vet att det inte är stora och hemska situationer men jag känner mig verkligen sårad och förbisedd... jag menar.. lite uppskattning skulle inte sitta fel.. Plus att det är jag som ALLTID dammsuger övervåningen... Just sayin'...
Så nu har jag fått det ur mig så nu kan vi återgå till det normala!